Normal hornhinna (cornea) |
| En normal hornhinna är helt genomskinlig och utan blodkärl. Den är ca 0,5 mm tjock centralt (tjockare perifert) och ca 10-12 mm i diameter. Tillsammans med tårfilmen står hornhinnan för den största brytningen (ca 3/4) av ljus i ögat. Eftersom hornhinnan inte har några blodkärl, är den helt beroende av närings- och syretillförsel från tårfilmen och kammarvätskan. En genomskinlig hornhinna är en förutsättning för att kunna se bra.
Hornhinnan är uppdelad i flera lager: Epitel (inkl. epitelets basalmembran), Bowmans lager, hornhinnestromat, Descemets membran och slutligen endotelet. Det yttersta lagret består av epitelceller i flera lager som utgör ca 5% av tjockleken. Dessa omsätts snabbt och bidrar därför till en snabb läkning av ytliga hornhinnesår. Främre delen av hornhinnan är rikligt innerverad och därför mycket smärtkänslig. Epitelcellerna vilar på ett basalmembran som förankrar cellerna och skyddar dem. Nästa lager under epitelet och dess basalmembran är Bowmans lager. Normalt saknar Bowmans lager celler och är en förtätning av underliggande lagret, stromat, vilket i sin tur utgör den största delen av hornhinnan. Stromat består av tätt packade kollagentrådar (ett fiberprotein) och celler (keratocyter) som producerar kollagenet. Kollagenet är mycket välorganiserat i parallella buntar, vilket är en förutsättning för hornhinnans genomskinlighet. Vid skada i stromat med ärrläkning, läker kollagenet på ett oorganiserat sätt och hornhinnan blir disig. Under stromat ligger Descemets membran som är ett basalmembran för hornhinnans innersta lager, endotelet. Endotelet utgörs av nära sammanlänkade celler som är arrangerade i mosaikmönster. Endotelets viktigaste uppgift är att vara en pump som pumpar vätska ut från hornhinnan för att hornhinnan skall kunna vara genomskinlig. Till skillnad från epitelet, är endotelet endast enkelskiktat och kan ej nybildas. Vid skada av endotelet försämras därför pumpförmågan med risk för svullnad och disighet i hornhinnan. |
 
|
